onsdag 23 juni 2010

Debattinlägg


foto: Andreas Klarström

Visst kan man klättra en bultad led utan att använda bultarna. Bara klättra förbi dom. Lägga egna säkringar och låstsas som om bultarna inte fanns. Låter enkelt. Vad är problemet med det? Jo, nånstans har man ändå inte glömt att dom finns där. Jag vet att om jag fegar ur så kan jag ju alltid dra i nödbromsen och klippa bulten. Med det i bakhuvet bleknar lite av utmaningen av att leda en egensäkrad led en smula om den är bultad.
Jag tycker att Klarströms bestigning av Electric Avenue var väldigt inspirerande och ett steg åt rätt håll! För min del hade han gärna fått plockat ner hängarna när han ändå var igång. Att leda Electric på egna säkringar var inte en bedrift för att det var modigt. Tvärtom så är det en hyfsat välsäkrad led. Det stora i det är att det var företagsamt och nytänkande. Många har nog tänkt tanken förut, men att verkligen ta tag i det och se till att få det gjort vittnar om ett härligt driv och en hunger och nyfikenhet för alla aspekter av klättringen. Det är det som är så inspirerande.
Nåja. Nog med smicker.
Jag blev ju så klart tvungen att själv testa. I förra veckan hängde jag på mig grejerna och satte iväg. Perfekta förhållanden och greppen känndes bra. Inga juggar, men ändå som bra grepp. Jag klättrade noggrant och koncentrerat. Något stelt. Övergreppade lite. Säkringarna sjönk in förtroendegivande och jag smög lätt igenom det första kruxet. Andra kruxet närmade sig. Crimpade upp och trodde att jag hade råd att slösa. Nästan statade andra kruxet. Plötsligt var jag pumpad! Kände mig bortdribblad ock började tvivla. Placerade ledens sista kil. Slant med foten en gång. Tänkte klättrade vidare. Slant igen. Tog nytt tag och bestämde mig för att klättra upp. För pumpad för att få rätt tryck på fötterna och slant en tredje gång. Slant av. Väldigt odramatiskt.
Jag får nöjet att komma tillbaka och klättra denna fantastiska led igen. Sån tur för mig!
Hade jag brytt mig mer så hade jag plockat ner hängarna själv. De flesta som klättrar på den topprepar ändå. Och vad är förresten felet med det? Det kan väl vara lika kul det? ...Och när vi ändå är igång: Topprep och bultklättring är väl ungefär samma sak? Bara lite mer praktiskt att ha möjligheten att kunna klättra nerifrån direkt på vissa leder.
Imorgon blir det bultklättring i Ceuse för Hanna och mig. Blir grymt!

fredag 4 juni 2010

1 nere, bara 99 kvar


På tiden! Idag värmde jag upp lite mer än jag brukar. Lite lätt träningsverk från gymmandet igår, men inget som borde påverka min klättring. Leden jag nu stod under hade spottat av mig minst 8 ggr redan, men jag kände ändå på mig att det var dags att lyckas. Fin torr luft och minst en timme kvar tills solen skulle göra leden allt för varm för min smak.

Leden ligger bredvid My Event Horizon på Hallinden, och för lite drygt ett år sedan klättrade Oskar Alexandersson det mesta av den. En klockren linje! Överhängande och tunn, och precis tillräckligt med formationer för att att det ska vara jämt och kul. Oskar klättrade de första 2 tredjedelarna och vek sedan in i My Event för att undvika den hårdare toppen. Då kallade han den för Graduation day och satta graden 7c+. Skulle lika gärna kunnat stå i 8a om du frågar mig.

Nåväl. Den sista tredjedelen då? Jo. Sprickan fortsätter till toppen! Väggen brantar till, det blir längre mellan greppen och stegen blir sämre. Svårt som tusan, men väldigt långt från omöjligt, och dessutom får man en bra vila innan man kör för toppen. Sjukt häftiga flytt också.

Tack Jimmy för att du hade fångat mig om jag trillat av, men du behövdes inte denna gången.
Leden heter Beauty School Drop-out och är 8a+. Möjligtvis bara 8a? Namnet eftersom det liksom Graduation Day också är en låt. Och på samma tema. Dessutom håller stenkvaliteten (till utseendet) inte måttet bland sina perfekta grannar på Hallinden, men klättringen desto råare!

Nu är 1 projekt avklarat. Hur många andra oklättrade 5-stjärniga leder finns det egentligen i bohuslän?